mitt liv med attila

Attila Mann det var en person som jag älskade väldigt mycket .Han var som en pappa för mig när jag behövde det.Han fanns alltid där när jag behövde han

som en vis dam brukar säga :

efter regn kommer det solsken.


Men efter det här regnet kommer det inget solsken och det var sant det gjorde det inte heller allt har bara blivit skit sen han försvann från detta jord allting kändes onödigt och tråkit att göra för det var han som gjorde allt kul i livet .

jag kommer ihåg när jag var liten då skulle jag åka inlines ner för en liten backe då putta han till mig så jag ramla sen reste jag på mig och började skratta för att det var han som gjorde

han gjorde mig glad när jag var ledsen

han fanns alltid där när jag behövde nån att prata ut hos eller bara ta det lungt och andas ut jag skulle göra vad som helst för att få tillbaka han till jorden som allt var förrut

han sa inte ens hej då han bara dog

jag fick reda på det 2 veckor senare av min pappa och bettan då börja jag storgråta .

den dan åkte vi till hans grav den var grymt fin det var en bild där på graven .Jag börja gråta när jag såg den bilden men det var ingen sig brydde sig om att jag grät jag var hellt ensam även fast jag hade pappa med mig men han sa inget han gav mig inte ens en kram


min stora fråga

undrar vad som händer om man tar en silvass kniv mot sin hals och skär långsamt
man kan ju dö men det har mitt hjärta redan gjort :(

musik

Musik e bara skit dom fastnar i huvet fy fan vad jobbigt det e om man kan texten men  inte låtens namn jag gick och sjöng på en låt hela dan idag och sen när jag träffa kevin så fråga jag vilken låt det var och då sa han att det var ganjaman med kaye styles och dollarman den e grymt skön att lyssna på


livet suger

jag vet inte om jag pallar det här längre det känns som om allt går under sitter här och bråkar med mitt ex
hon kallar mig känslokall för att inte jag vill prata om varför jag mår som jag mår visst jag fattar att jag inte e den bästa pojkvännen men det e inte så lätt för dom att förstå hur jag mår för det e för mycket att berätta och jag pallar inte berätta om allt som har hänt jag skulle bara vilja leva ett normalt liv som en vanlig svensk

RSS 2.0