mitt liv med attila
Attila Mann det var en person som jag älskade väldigt mycket .Han var som en pappa för mig när jag behövde det.Han fanns alltid där när jag behövde han
som en vis dam brukar säga :
efter regn kommer det solsken.
Men efter det här regnet kommer det inget solsken och det var sant det gjorde det inte heller allt har bara blivit skit sen han försvann från detta jord allting kändes onödigt och tråkit att göra för det var han som gjorde allt kul i livet .
jag kommer ihåg när jag var liten då skulle jag åka inlines ner för en liten backe då putta han till mig så jag ramla sen reste jag på mig och började skratta för att det var han som gjorde
han gjorde mig glad när jag var ledsen
han fanns alltid där när jag behövde nån att prata ut hos eller bara ta det lungt och andas ut jag skulle göra vad som helst för att få tillbaka han till jorden som allt var förrut
han sa inte ens hej då han bara dog
jag fick reda på det 2 veckor senare av min pappa och bettan då börja jag storgråta .
den dan åkte vi till hans grav den var grymt fin det var en bild där på graven .Jag börja gråta när jag såg den bilden men det var ingen sig brydde sig om att jag grät jag var hellt ensam även fast jag hade pappa med mig men han sa inget han gav mig inte ens en kram
